Nu går vi in i vecka 40 veckan där man förväntas föda men som det känns nu så kommer jag nog gå över tiden. Det är så sjukt mycket tankar just nu om allt kring förlossningen, när det kommer att sätta igång, hur det startar. Kommer vattnet att gå först eller startar allt med värkar? Kommer det gå på två tre timmar som det gjorde när jag tittade ut eller kommer jag att ligga där i tre dygn? Hur kommer det att kännas när de väl lägger henne på mitt bröst, vad är första reaktionen? Kommer vi att få ett eget rum sedan eller måste vi dela med någon annan familj? Hur kommer det att kännas när vi kommer hem med henne första gången, vad gör man först?
Jag skulle kunna babbla på i evigheter. Men nu är det så nära fast ändå inte på något sätt.
Om jag nu hade vetat att den 10 augusti kl. 13.48 sätter allt igång så hade jag varit nervös men nu vet jag inte det och kan liksom inte känna någon nervositet. Det kan starta idag eller de kanske sätter igång mig om tre veckor.  
Det är nog därför jag täker så mycket för jag har ju faktiskt inte en aning om något och allt är helt nytt.

Som sagt den eviga väntan gör mig galen i huvudet men så länge hon mår bra i magen så får hon stanna även om vi vill ha ut henne nu (: