Ni får kalla mig surkärring, varsegod. Men tavlorna ramlar ner från väggarna, glasen klirrar i skåpen, det vibrerar i hela lägenheten och det känns som att deras baslåda står på mitt huvud. Och ja, det är dem som har högtalarna på balkongen (som Mette strängt har påpekat att dem måste ta ner!!!) så ni kanske förstår? Jag är nämligen inte den känsliga, herregud jag lyssnar ju på dunka dunka musik och jag var där själv för 12 månader sedan men det här går inte ens att mäta sig med oss. Vi snackar liksom Dj Jake P volym.

Men jag får sitta här och vara irriterad helt enkelt för jag kan nämligen inte lämna Ella här (även om hon sover sött och jag tackar han där uppe för att hon inte har vaknat) plus att jag inte har en aning om vad det är för någon/några som bor där ovanför mitt huvud, man vet faktiskt inte vad dem kan ta sig till . . Sånna där högljudda musikspelare!

Så nu har jag fått avreagera mig för idag, hoppas att ni står ut men det händer ju faktiskt inte allt för ofta att jag tar den här tonen i bloggen. Sorry!