Jag ligger och stor koser mig på våran amningspute. Varför magen ser lite gropig ut vid naveln är för att jag precis hade en liten bebisrumpa som stack rätt upp ovanför naveln :)

Jag har haft längre och intensivare "mensvärkar" idag, ena sekunden tänker man Yes äntligen sätter de igång och i nästa tänker man Men herregud, jag ska väl inte föda redan, inte idag, det passar liksom inte helt. Haha helt knas men det har inte kommit någon bebis än i alla fall.
Jag cyklade till Luux innan och det är bara några hundra meter med pytteliten uppförslutning men ett tag trodde jag faktiskt att fröken var på väg ut, "mensvärk" + cykling är kanske inte den bästa kombinationen sedan efter de fjuttiga hundra meterna så är det bara nedför och det var skönt vill jag lova. Men inte nog med det när jag väl kom till Luux så är det ju tusen trappsteg upp till kontoret men tack och lov finns det en soffa där som var väl behövlig för Fröken Pousette när hon väl hade tagit sig dit. Haha jag trodde ett tag att min stund var kommen men så var inte fallet utan bara en kropp som inte helt hänger med nu när en liten bebis ligger där inne och koser sig.
Efter min dejt med Mari så cyklade jag och Jonas hem och det var liksom grädden på moset: Nu är jag helt stendöd och så trött att jag skulle kunna börja gråta och jag kommer antagligen ha träningsvärk i mina lår i morgon men som tur är har jag både godis, glass och Jonas vid min sida så jag ska nog överleva det här och förhoppningsvis somna gott ikväll, om jag nu inte får en rejäl sockerkick av all godis och glass haha.

Men som sagt jag är glad att jag bara har det så här sista månaden och ni borde med vara glada att jag inte har hållt på och gnällt så här i nio månader, så lite synd måste ni allt tycka om mig nu det sista ;) Haha nej då det är ju faktiskt ganska så själv valt så inte är de synd om mig, det är bara att bita i det sura äpplet som vi brukar säga.


Fred ut!