I natt när de var full cirkus i magen så låg jag och tänkte på de här med att vara gravid. Jag tänkte på de att det är synd om killar som inte får uppleva en graviditet på de sättet att ha bebisen i sin kropp. Om man kunde välja så skulle jag vilja att en kille i alla fall fick genomgå en graviditet för att få känna känslan av allt som händer i kroppen och att det finns en liten människa som växer där inne.
Eftersom att jag har haft en sådan bra graviditet och inte mått de minsta dåligt, enligt mig är den för bra känns de som men jag är glad för att jag har sluppit spy varenda morgon i nio månader. Så de kanske är därför jag skulle vilja att Jonas fick prova på att vara gravid, om han fick ha en lika bra graviditet som mig.
Jonas är verkligen kärleksfull och känner, pussar och pratar med magen men även om han vet att det är något där så tror jag ändå inte att han fattar de på samma sätt.
För mig är de lika sannolikt som att man tänker på att rymden aldrig tar slut, en tanke som är omöjlig att tänka och tänker man för länge blir man bara knäpp och arg och börjar tänka på något helt annat i stället.
Att det finns en liten människa i min mage med ett huvud, en kropp, tio fingrar, tio tår, två öron, ett hjärta jaa, allt som hör en människa till är helt ofattbart för mig att förstå även om jag ser hur de rör sig eller känner när det sparkas på mina revben, det är ändå en helt knäpp tanke att det är något som är hälften av mig och hälften av Jonas som har blivit till en ny människa, ett nytt liv.
Så när jag låg där och tänkte i natt så kom jag på att det måste ungefär vara som att jag skulle träffa någon som har brutit benet. Man säger men herregud vad har hänt?! Hur är de med dig? Gör de ont? osv osv osv. När personen har förklarat vad som har hänt och hur ont den har så tänker jag aj vad ont de måste ha gjort och börjar sedan prata om något helt annat och glömmer att personen faktiskt står där med ett brutet ben och ska gå med gips resten utav sommaren. För oavsett hur synd jag tycker om personen så kan jag ändå aldrig förstå hur ont den har eftersom att jag aldrig har upplevt den smärtan själv.
Så jag skulle vilja att killar också skulle kunna få känna på allt som händer under en graviditet för det är en helt ny vetenskap. Läckande bröst, trötthet, en mage som växer osv. samtidigt som att det är en sån enorm lycka att få känna att de lilla pyret där inne. Så klart skulle pojkvänner till de som har en helvetes graviditet också få prova på hur de känns för att se hur duktiga vi tjejer faktiskt är.
Men för min del så skulle Jonas få känna på en fantastisk graviditet och kanske förstå varför jag ibland gnäller så mycket som jag gör när brösten läcker eller att mina lungor inte får plats.
Fast egentligen skulle jag inte vilja byta ut de heller, inte nu när jag har de så bra och har världens snällaste lilla bebis där inne.
Men ändå.
Om Jonas får vara gravid så kan jag prova hur de känns att bryta benet?