Din stadiga hand i mörkret?
När jag och Jonas var på Raske menn i onsdags så gick jag på toaletten (för att kissa!!). När jag satte mig och tittade på dörren så möttes min blick utav det här:

Men visst är det väl så? Man ska inte behöva sitta där och känna sig ensam och övergiven i den stunden!!


Men visst är det väl så? Man ska inte behöva sitta där och känna sig ensam och övergiven i den stunden!!
Just därför är det så skönt att veta att man inte är varken ensam eller övergiven, utan att man har honom som ett moralsikt stöd när man sitter där och det trycker på. En fin kille som har gjort ett fantastiskt jobb helt enkelt.

Kommentarer
Trackback

