Typ så iskalla ser vi ut om det skulle utlösa en brand.

Jag kom att tänka på en sak igår när jag åkte buss och vi körde förbi en brandbil.

När jag jobbade på Gina Tricot så kunde brandlarmet gå av och till, för oss som jobbar var det inget stort för att vi visste att det antagligen var något annat i huset som hade satt igång det men som butiksbiträde måste du ju ändå ta ditt ansvar och få ut alla ur butiken så fort som möjligt, för det kan ju ändå vara en brand på riktigt.

Larmet är inget tystlåtet som du missar, om du nu inte skulle vara döv. Det är alltså ett högt larm, precis så som brandlarm brukar vara.
När brandlarmet går av okänd anledning så måste vi få ut alla ur butiken oavsett om det inte brinner hos oss, det är policyn. Man kan ju tycka att om man hör att brandlarmet går så går man ut ur butiken självmant, för oftast vill man väl ändå slippa att brännas ihjäl?
Antagligen tänker över lag aldrig våra kunder så som också oftast är av det kvinnliga könet.

När larmet har gått så är det alltid någon av oss som står i provrummen och säger till kunderna att "Brandlarmet går, ni måste tyvärr lämna butiken" och ser då till att alla tar sig ut. Men någongång har vi fått svaret "Kan jag bara få prova klart först?" Och vi svarar så klart: "Ja men visst kan du det, jag står här och väntar på dig och om storleken skulle vara fel så kan jag se om vi har fler av den? Eller om jag kanske kan hitta ett liknande plagg?" Eller inte. Vad tänker man på i det läget? Ibland har kunder blivit sura över att dem inte har fått prova klart och varit "tvugna" att gå ut.
Men värst av allt är kanske ändå de gångerna när larmet tjuter för fullt och vi gör vårat bästa att med ett lugn få ut alla och folk ställer sig i kö till kassan för att betala "Hinner jag inte köpa denna?".

Vad väljer man? Sitt liv eller ett bubbelgumsfärgat linne för 99.-?