Mamma till två.
Anledningen till det lilla bloggandet igår var på grund utav att jag var så trött hela dagen så jag visste knappt vad jag hette. När jag väl la mig så hade jag svårt att somna och halv två ringde det från ett nummer som jag inte visste vart det var ifrån och då brukar jag inte svara, speciellt inte när klockan var så mycket.
Jag fick ett medelande på telefonsvararen som sa "Hei Malin det er Jonas, jeg er på legevakten ring meg så fort du kan."
Jag sprang upp till vardagsrummet ringde upp numret som hade ringt mig som var upptaget. Jag ringde till Jonas mobil, inget svar. Jag ringde till Jake, inget svar. Jag fick total panik och visste inte vad jag skulle göra, grät och hela jag skakade. Efter att ha ringt det första nummret för typ åttonde gången så var det äntligen någon som svarade så jag sa bara
"Hei kjæresten min ringde från detta numret är han där?"
"Vad heter han?"
"Jonas Zeitzmann"
"Du skal få prata med honom"
"Hei baby jeg er på legevakten och jag har brytit handleden og armbågen og jeg må kanskje akutt opereres" . . .
Då kunde jag knappt prata och eftersom att han hade glömt mobilen på Luux så kunde jag inte få tag på honom heller men han lovade att ringa mig.
Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle åka ner, vara vaken, sova men jag bestämde mig i alla fall för att lägga mig igen eftersom att jag inte ville väcka Ella.
Klockan två ringde Jonas igen och sa att han inte behövde opereras än i alla fall men att han var tvungen att åka tillbaka till Luux igen.
Klockan fyra vaknade Ella för att få mat.
Klockan fem ringde Jonas igen och sa "Jeg tar taxi nu men du må komme ned og møte meg fordi jeg kan ikke åpne dørra"
Så jag gick ner och så kom min älskade i sina jobbkläder, skjorta och slips och full pakka, högra handleden är bruten och gipsad, vänstra armbågen är bruten och ligger i ett stöd men utan gips än så länge ifall han behöver opereras.
Vi kom in och han kan ju absolut inte göra ett skit så jag fick klä av och mata min stackars Jonas. Han minns inte själv hur han lyckades men han stog i en soffa och skulle tända lamporna tror jag och så fastnade han med foten i en kudde och landade antagligen på armbågen samtidigt som han tog emot med den andra handen.
Hela den här veckan har Jonas haft otur, först kom han hem och hade fått en plåtskiva i pannan så att han fick ett djupt jack av det sedan kom han hem och hade skurit upp sitt ena nagelband rejält och nu detta.
Så om det blir lite bloggande den här veckan så hoppas jag att ni har överseende för jag har precis blivit tvåbarnsmamma!

Jag fick ett medelande på telefonsvararen som sa "Hei Malin det er Jonas, jeg er på legevakten ring meg så fort du kan."
Jag sprang upp till vardagsrummet ringde upp numret som hade ringt mig som var upptaget. Jag ringde till Jonas mobil, inget svar. Jag ringde till Jake, inget svar. Jag fick total panik och visste inte vad jag skulle göra, grät och hela jag skakade. Efter att ha ringt det första nummret för typ åttonde gången så var det äntligen någon som svarade så jag sa bara
"Hei kjæresten min ringde från detta numret är han där?"
"Vad heter han?"
"Jonas Zeitzmann"
"Du skal få prata med honom"
"Hei baby jeg er på legevakten och jag har brytit handleden og armbågen og jeg må kanskje akutt opereres" . . .
Då kunde jag knappt prata och eftersom att han hade glömt mobilen på Luux så kunde jag inte få tag på honom heller men han lovade att ringa mig.
Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle åka ner, vara vaken, sova men jag bestämde mig i alla fall för att lägga mig igen eftersom att jag inte ville väcka Ella.
Klockan två ringde Jonas igen och sa att han inte behövde opereras än i alla fall men att han var tvungen att åka tillbaka till Luux igen.
Klockan fyra vaknade Ella för att få mat.
Klockan fem ringde Jonas igen och sa "Jeg tar taxi nu men du må komme ned og møte meg fordi jeg kan ikke åpne dørra"
Så jag gick ner och så kom min älskade i sina jobbkläder, skjorta och slips och full pakka, högra handleden är bruten och gipsad, vänstra armbågen är bruten och ligger i ett stöd men utan gips än så länge ifall han behöver opereras.
Vi kom in och han kan ju absolut inte göra ett skit så jag fick klä av och mata min stackars Jonas. Han minns inte själv hur han lyckades men han stog i en soffa och skulle tända lamporna tror jag och så fastnade han med foten i en kudde och landade antagligen på armbågen samtidigt som han tog emot med den andra handen.
Hela den här veckan har Jonas haft otur, först kom han hem och hade fått en plåtskiva i pannan så att han fick ett djupt jack av det sedan kom han hem och hade skurit upp sitt ena nagelband rejält och nu detta.
Så om det blir lite bloggande den här veckan så hoppas jag att ni har överseende för jag har precis blivit tvåbarnsmamma!

Kommentarer
Josefine säger:
Åhh nej vilken otur, hoppas i alla fall att det blir bra och så får väl du skriva mer när du kan och har tid:) Hoppas ni får lite tur sen då:) Lycka till:)!
Trackback

