Vad har du för relation till din kropp?

Dag två med Josefines #yogareflekteradela challenge och dagens fråga är: Vad har du för relation till din kropp?

vad har jag för relation till min kropp? Det här var en så otroligt stor fråga som verkligen fick mig att se hur långt jag egentligen har kommit bara under det senaste året.

Från den dagen vi föds blir vi omedvetet matade med tankar och meningar om hur vi borde vara, hur vi ska uppföra oss, hur vi borde klä oss, vilken religion vi tillhör, vi ska inte vara för tjocka, vi ska inte vara för smala. Vi borde ha en plan för våra liv, att vi studerar något som ger oss en trygg framtid. Vi borde bygga hus, vi borde gifta oss och vi borde skaffa barn. Vi förväntas att vara “normala” som alla andra, man ska inte sticka ut, inte vara för mycket, utan vi ska passa in i den samma boxen allihop. Men vad är allt detta egentligen? Vad gör det med oss?

Tack vare att jag för några år sedan började med yoga och meditation och att jag började läsa böcker och reflektera över livet så har jag insett så himla mycket om mig själv och allt runt mig. Det viktigaste av allt är att jag har insett att jag är inte mina tankar. Jag jobbar hela tiden med den där rösten som först alltid ska döma, den som säger kan jag ha på mig det här, jag borde kanske inte sagt det, det här klarar jag inte, jag borde inte ha skrivit det där osv. osv. osv. Den där rösten är ett gammal mönster som sitter så djupt men som jag i det sista året har uppmärksammat och när den kommer så viftar jag väldigt fort bort den igen. Jag borde inte ha skickat det sms:et viftas fort bort och får ett svar som Varför borde jag inte? Det var ju precis det här jag kände, det där sms:et skulle jag absolut skicka. Eller Jag kan inte ha på mig det här för att . . Det kan jag väl visst om jag känner mig bra i det här så spelar det ingen roll vad någon annan tycker eller tänker. Och så är det lov att göra misstag, lära och göra om, göra rätt. Men, ja jag är inte mina tankar och alla har sin sanning.

Jag har också sedan förra året lärt mig att lyssna på min kropp, på signalerna den skickar ut. Det gör ibland ont att tänka på hur lite medveten jag har varit om min kropp tidigare, vilka funktioner den har, vilka signaler den sänder ut när jag inte mår bra. Men det är också det som är livet tror jag på något sätt, att vi oftast lär oss den hårda vägen, om vi klarar att lyssna inåt. Jag har tillexempel under 12 år haft perioder med fruktansvärd huvudvärk, ont i nacken, ryggen, halva min kropp, hela vänster sida. Jag har också under de 12 åren trott att “det är så det ska vara”, jag fick ju trots allt utskrivet migränmedicin av läkarna, så vad annat skulle jag tro? Fram tills jag, nu i vinter, lyssnade på den där lilla rösten i mig som sa, du har slutat att andas. Jag slutade andas för 12 år sedan efter en episod med en stormförälskelse som slutade med att jag efter en helg bara var utbytt. Jag var så osäker, så otroligt kär och så jävla dumpad. Och jag fick så fruktansvärt ont och det där satt liksom i. Inte det att jag saknat honom men mönstret, osäkerheten, stress och att vara någon man inte är. Som tur var så hittade jag en fantastisk människa som lärde mig att andas igen och 12 år med smärta är ett minne blott, alla de där onda känslorna är bearbetade, tack vare att jag lyssnade på vad min kropp sa till mig. Det är inte normalt med smärta, eksem, akne eller vad det nu än är kroppen visar för symptom, det är kroppens sätt att berätta att hej, ta hand om mig, jag mår inte helt bra.

Det finns så otroligt mycket jag hade kunnat skriva om, för frågan är så stor. Men i det stora hela så borde man sluta leta, för svaret finns inom dig om du bara orkar lyssna på dig själv.

Men det tar tid att bli kompis med sig själv, det är ett långt och hårt jobb, massa skit som ska komma upp till ytan och bearbetas, men det är också det bästa jag har gjort. Att sätta mig först, lyssna på vad mitt hjärta säger, vad den där lilla rösten i mig försöker att berätta. Att bli min bästa vän och våga lita på mig själv.

You may also like

3 Comments

  1. Så härligt att läsa om din resa❤️ Naket och ärligt! Även jag har äntligen slutat leta efter svaret på utsidan, det finns ju inuti oss själva om vi bara vågar och klarar att lyssna! Men det är tufft och jobbigt. Fina du! Ska försöka hinna ner till Tanum på Yogafusion i år och hoppas se dig igen❤️ Kramar Jane

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *