Hur dömer du dig själv?

Dag sju av fjorton, jag, eller vi, har kommit till hälften och det har rört runt och väckt så mycket inom mig på bara några dagar. Dag sju av Josefines #yogareflekteradela och dagens fråga att reflektera över var: Hur dömer du dig själv?

Jag har blivit så otroligt mycket bättre på att vara snällare mot mig själv genom den här inre resan jag har haft under några år. Allt tar tid men det viktigaste är att man inser sitt eget värde och lever det liv man själv önskar.

Jag tror igen att detta handlar om hur vi är formade. Vi lever i en värd där vi är väldigt dömande och avundsjuka på det vi själva inte har. Som vi kanske önskar att vi hade, men som kanske i slutändan inte är så viktigt ändå. Men man ser inte det förens man är där och jagar något nytt. Jag har dömt min kropp, jag har dömt mig för hur jag är, att jag inte är rik nog, jag kan inte gå ut utan smink, att jag borde gjort både ditten och datten bättre, rest mer, gjort mer, osv. osv. osv, the list can be long . .

Jag drömde länge om att få större bröst. Skulle jag bara få större bröst så hade jag blivit lyckligare. Men hade jag det? Jag kommer aldrig till 100% få veta men jag kan med säkerhet säga att hade jag gjort den bröstoperationen så hade jag varit lycklig i stunden men sedan jagat efter nästa lycka. Allt det där handlade om att jag trodde att jag inte var god nog.

När man har gått runt under många år och tryckt ner sig själv så är det svårt att inse att man håller på, det är ett dåligt invant mönster. Men det jag har sagt till mig själv skulle jag aldrig säga till någon annan, så varför är det mer rätt att trycka ner mig själv?

Men jag känner att jag har kommit så pass långt i min egen resa att jag reagerar varenda gång jag säger eller tänker något dömande eller nedlåtande till mig själv. Lite som jag skrev om i dag två i denna challenge, jag är inte mina tankar. 

Se vart jag är, jag är 28 år, snart 29. Jag har ett hus i på landet i skogen, jag har två barn ihop med den jag älskar, vi har en otrolig liten katt. Min bror och hans fru är mina närmaste grannar. Jag har ett jobb som jag älskar med en chef som de flesta bara kan drömma om. Mina vänner är dem finaste man kan ha, alla på sitt egna lilla vis, dem är alltid där för mig även om det är många mil i mellan många av oss och jag finns alltid där för dem. Jag har en mamma och pappa som ställer upp för mig som inga andra gör. Kan man vara rikare i livet?

Jag dömer inte mig själv och andra längre. Dyker negativa tankar upp så reflekterar jag mer än gärna över varför jag tänker, känner och säger som jag gör. Jag jobbar med varför andra triggar igång saker i mig. Jag vet ingenting om andras inre resor, vart dem kommer ifrån, vart dem är idag och vart dem är på väg. Vem är jag att döma? ♥

Tänk om man idag hade kunnat säga till den här tjejen i 2007 att du är så jävla bra som du är. Skit i vad alla andra tycker och tänker om dig. Kör på. Lev!

You may also like

1 Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *