Hur möter du dig själv i tystnad?

Dag sex av Josefines #yogareflekteradela utmaning. Dagens fråga att reflektera över: Hur möter du dig själv i tystnad?

Den här var inte så svår idag. Sedan vi flyttade ut på landet för åtta månader sedan insåg jag hur lite jag är med mig själv och alltid har varit. Jag har konstant ljud runt mig (förutom när jag sover). Sedan jag var liten har jag alltid haft musik på, jag har gjort läxor med musik eller tv’n har stått på i bakgrunden men då var det mitt sätt att slappna av tror jag, stänga av runt mig. Nu med två barn i huset så blir det automatiskt mycket liv runt mig men det är också alltid ljud på jobbet. Allt ifrån maskiner/apparater vi använder, musik, patienter, och så ligger kliniken mitt i Oslo vilket betyder en massa ljud utanför från bilar som tutar, lastbilar, bussar, ambulanser, brandbilar, polisbilar, trikken (spårvagn), gatumusikanter. När jag sitter på tåget till och från jobbet är det ljud, väl hemma så är det nästan alltid musik här, från morgon till kväll då vi är väldigt glada i det allihop. Tv’n är på med vad det nu än är. Inte minst går jag inte utanför dörren utan mina hörlurar som antingen spelar musik eller så är det någon podcast som är på. Jag kom med andra ord fram till att jag stänger mig själv och mina egna tankar ute, konstant, eftersom att jag aldrig låter mig själv vara i tystnad.

Det var en morgon när vi hade flyttat hit som jag gick ner till tåget, det var snö och iskallt men en otroligt fin dag med sol, så där krispigt. Jag gick utan mina hörlurar för första gången sedan jag vet inte när, eftersom att vår katt hade bitit av ledningen. Och det var då jag insåg det, jag hörde hur mina fotsteg knastrade mot snön, min jacka som rispade när jag rörde mina armar fram och tillbaka. Det var så tyst runt mig att jag hörde precis allt. Jag kom ihåg att jag fick en sån där panik-känsla, lite irriterad över min jacka som lät och mina skor som knastrade. Tystnaden. Jag insåg hur lite jag är i den, bara är i det stilla.

Sedan dess så har jag så klart fortfarande mycket ljud runt mig, det är liksom oundvikligt. Men jag sätter gärna in mina hörlurar i öronen, utan något som helst ljud. Jag stänger alla ljud ute och har det tyst och lugnt i min egen lilla bubbla. Och det är så jäkla viktigt, att stänga av. Speciellt när vi har så mycket som distraherar oss i och med våra telefoner som har blivit den stor del av våra liv.

Jag möter mig själv i tystnad och njuter de stunderna. Att få vara i mina egna tankar, drömma, leva. Det kan vara medan jag sitter på tåget, när jag mediterar, eller kryper upp i soffan med en fin bok. Stunder med mig själv är något av de finaste jag har ♥

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *