Hur uttrycker du din sanning till andra?

Dag 10 av Josefines #yogareflekteradela utmaning. Otroligt hur fort dessa tio dagarna har gått, men vilket jobb det har varit, med mig själv alltså. Dagen reflektion Hur uttrycker du din sanning till andra?

Jag är våg, väldigt mycket våg också. Vågen söker harmoni och balans och är ofta obeslutsam. Balans och obeslutsam, tjena vilken härlig kombo!

 Jag har alltid velat att alla ska ha det bra vilket en del gånger har resulterat i missförståelser. Jag menar väl åt alla men det kan slå fel, att jag uppfattas som att jag vänder kappan efter vinden i stället. Jag har först lyssnat på någons historia och hållit med, sedan lyssnat från den andra sidan av historien och hållit med där också. Inget ont menat, men jag har nog bara sett bådas sidor, vilket kanske kan uppfattas som falskt? Jag vet inte, men jag tror ni fattar.

Jag har också alltid varit väldigt obeslutsam, alltid haft svårt för att välja. När någon bad mig köpa godis tillexempel, så blev det kaos i mitt huvud. Jag köpte upp hela godisaffären i stället. Det har väl att göra med att jag vill inte göra fel och jag vill inte göra någon besviken.

Jag har lärt mig att släppa det. Jag köper gärna godis, har jag köpt helt fel så är det liksom kastet personen i fråga får ta. Hen hade kunnat köpa det själv men tog valet att jag skulle göra det. Jag har släppt kraven på att jag alltid måste göra alla till lags. Det samma gäller det med att jag aldrig har velat såra någon och kanske hellre sagt saker för att trösta i stället för att faktiskt vara helt ärlig. Nu kan jag säga vad jag tycker och tänker utan att behöva känna att jag kan inte säga det här, hen kan bli sårad. Det är inte mitt ansvar att ta hand om andras känslor. Frågar man mig om något så får man också ett ärligt svar tillbaka, kanske att det inte alltid är så genomtänkt, men det är ju bara att bolla vidare. Det är så viktigt att få höra sanningen, även om inte alla är klara för att höra den. Men att få höra sanningen väcker något i oss. Att vi inser att det här är inte okej, eller detta måste jag jobba med med mig själv. Sedan behöver man inte alltid hålla med. Men har man ställt en fråga så måste man också tåla att höra svaret.

I sommar tog jag ett mega-uppgör med mig själv. Jag insåg att jag inte levde efter min egen sanning och jag ville inte bara ha det okej. Jag vill att mitt liv ska vara jävligt bra. Med sina ups and downs så klart. Men jag vill leva. Det gjorde ont och jag kände mig nästan iskall, men samtidigt så visste jag att det här var det enda rätta att göra mot mig själv om jag ska må bra. Och det har också gjort livet väldigt mycket bättre på så många plan.

Jag lyssnar på den rösten som kommer först om jag står inför ett val och jag håller inte på att vela fram och tillbaka, “om jag gör si, eller om jag gör så”.  Jag har blivit ärligare mot mig själv och på så sätt också blivit ärligare mot dem runt mig. ♥

 

 

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *