Igår gick jag förbi våran gamla lägenhet och fick världens ångest. Fasen vad jag saknar att bo där, nära till allt men ändå bodde vi precis vid parken så det kändes inte som att man bodde mitt i stan i alla fall. Och det var så sjukt fint, grönt över allt, hundar och människor som var ute och gick och folk som låg och solade sig i gräset.
Och så kom jag till Grünerløkka, älskade Grünerløkka! Det finns inget finare än Grünerløkka på våren och sommaren, allt liv och alla uteserveringar, det är utomlands.

Precis utanför våran gamla lägenhet.

Jag har verkligen kommit in i en period i mitt liv där jag inte vet vart jag ska. Jag vet inte vart jag vill bo eller hur jag vill bo. Jag vet inte vad jag vill jobba med när jag blir stor (missförstå mig rätt jag älskar mitt jobb men i framtiden vill jag utbilda mig) jag bara velar fram och tillbaka. Jag vill ha förändring men vet inte vad det är jag vill förändra.
Och alla dessa tankarna är skitjobbiga för jag kommer liksom ingenstans med dem, jag är bara fast på samma ställe oavsett. Jag har väl kommit i någon slags jag blev vuxen för fort kris antar jag och det löser väl sig så småning om men just precis nu är det jobbigt för jag har inga mål att jobba mot så livet liksom bara rullar på utan någon som helst mening (missförstå mig rätt igen, jag har världens bästa jobb, den bästa familjen och dem allra bästa vännerna så jag är absolut inte självmordsbenägen på något vis haha). Hade jag vetat att vi skulle skaffa något eget inom en snar framtid eller om vi ens visste vart vi vill bo så hade ju det löst några problem. Och så är ju de det där med pengar och tid. Jag blir galen, på riktigt!

Jag glömde helt av valet igår men idag när jag gick in på Aftonbladet så fick jag en chock . . Vilka i Sverige är det som röstar in Sverigedemokraterna i riksdagen?

Ni är dumma jävla bonnlurkar som inte har varit längre än utanför er jädra lilla håla, som knappt har sett en invandrare mer än på tv men ändå inte tycker att dem ska komma och "ta över landet". Det är skrämmande att det faktiskt är 6 % av Sveriges befolkning som faktiskt tänker så . . Dumma jävla idioter!


Sorry men mänskligheten skrämmer mig en smula!

Rädda barnen har en kampanj i morgon den 1 juli:

80 procent av världens barn utsätts för våld i hemmet. Att slå barn ses fortfarande på med överseende i många länder, särskilt om det görs i så kallat uppfostringssyfte. 1 juli kan alla uppmärksamma dessa barn och visa sitt stöd genom att bära något vitt.

Imorgon den 1 juli uppmanar vi alla att ta ställning FÖR barn och MOT våld genom att bära något vitt – en hatt, en tröja eller en vit ros i knapphålet. Eller kanske en hel kostym! Det handlar inte om att samla in pengar, utan om att visa sitt stöd för alla de barn som växer upp med våld och att vi tycker det är oacceptabelt. Alla barn, i hela världen, har rätt till en trygg uppväxt utan våld.

Med andra ord är det vita kläder som gäller i morgon (även om det inte är det mest praktiska på min mini. Och nej vi ger inte Ella godis men efter en sekund utan övervakning ser det ut så här haha)!

Jag har en almenacka som det står väldigt fina saker i varje dag. Igår stog det här:

"The amount spent on weapons every minute could feed 2000 malnourished children for a year. The price of one military tank could provide classrooms for 30 000 students. Imagine what the planet's overall state of health would be if money was spent on things worth living for . .
Instead of things worth dying for."

"Det belopp som spenderas på vapen varje minut kan ge mat till 2000 undernärda barn under ett år. Priset för en militär tank kan ge klassrum till 30 000 studenter. Tänk vad planetens allmänna hälsa skulle vara om pengarna användes på saker värt att leva för. . I stället för saker värda att dö för."

Tänk om alla kunde tänka så, vilken fin plats jorden hade varit att leva på!

Det är ganska kul det där ibland, hur lätt man kan ödsla onödig energi. Och som exempel så tar jag det här med mitt bloggande!

Innan läste jag en blogg, det är en tjej ifrån Borås som skriver den, jag känner henne inte men jag vet vem hon är och enda anledningen till att jag följde den var att hon skrev så korkade inlägg så att jag blev irriterad. Jag gick liksom in på bloggen för att se om det fanns något nytt helt onödigt inlägg att bli irriterad över, hur dumt låter det inte?
Det fanns liksom inte en enda gång jag gick in och kunde tänka oj, vad kul eller oj, vad bra, vilket bra tips osv.
Tillslut blev jag så arg av allt hon skev att jag en dag nästan kastade ner datorn ifrån balkongen för så jävla blåst kunde hon vara ibland med sina patetiska inlägg. Men det blev som något slags beroende.

Men så insåg jag att jag faktiskt hade två val. Antingen kunde jag gå in där varenda dag, bli irriterad, spotta ur mig massa fula ord på grund utav människans dumhet eller så kunde jag helt enkelt sluta gå in och läsa.
Jag valde givetvis val nummer två. Jag sa till mig själv att jag aldrig mer skulle gå in på bloggen och läsa för det var bara mig det gick utöver ingen annan (mer än att hon kanske klassades som världens blåstaste människa för alla andra läsare?).

Tänk vad idiotisk man kan vara och slösa massa onödig energi på sjukt dumma saker. Ja, ibland slås man verkligen av sin egen dumhet!

Det här inlägget kanske låter hemskt, även om jag önskar att inte behöva mista någon i min närhet så är det bara så som livet är.

Anledningen till att jag kom att tänka på döden nu är för att jag har på Itunes och många låtar där är gamla och nu eftersom att jag har tryckt in random knappen så kommer det alla möjliga låtar.
Just precis nu så spelas det en låt som jag hörde för flera flera år sedan, jag var 15 år och redan då så tänkte jag att när den dagen kommer så ska jag spela den här på den personens begravning. Jag vet det låter hemskt men texten är den finaste någonsin.

Jag vet att den dagen kommer att komma även om jag önskar av hela mitt hjärta att den aldrig gör det.


I morgon kommer att bli en fin dag. Jag ska fira semledagen och baka egna semlor, jag ska fira allahjärtansdag tillsammans med min älskade Jonas och jag ska få fira min allra första norska morsdag. Livet är underbart ♥

Även jag tar up det. Att oktober är en rosa månad.

Jag fick världens finaste mail för några dagarsedan ifrån en klasskompis, vi gick i samma klass i gymnasiet. När jag läste det mailet så började jag gråta.
För vi har egentligen inte haft någon kontakt alls efter gymnasiet, vi har setts en gång tror jag när jag var hemma sist och just därför blev jag så glad när jag läste mailet, jag blev verkligen varm i hela hjärtat.
Mailet är långt och skrivet precis så som Sandra är. Ni vet, hon pratar om en sak och helt plötsligt kommer hon in på något helt annat.
Åh gud som jag saknar min klass när jag läser mailet. Haha världens mongo klass, många var väldigt olika varandra men så många skratt och minnen. Sandra fick mig att tänka tillbaka och minnas lite.
Hon skickade även med en länk från Youtube och jag var inte så förvånad av att det var en länk med Håkan Hellström. Det var en jättefin låt som hon ville att jag skulle spela för Ella och jag har den på repeat nu i skrivandets stund.
När jag var mindre så var jag också ett Håkan fan men jag tappade liksom det sedan så jag har helt missat denna låten men den fastnade verkligen. Så nu ska jag alltid spela den för lilla Ellisen. Tack Sandra för ditt fina mail ♥

Sandras flum mail gjorde mig så glad så jag kan faktiskt inte beskriva känslan.
Alla fina kommentarer, sms, kort, presenter, blommor, telefonsamtal vi har fått sedan Ella kom har verkligen betytt mycket för det har kommit ifrån nära vänner, personer som jag knappt känner eller personer som jag inte har pratat med på år och dar och det är det som är så fint, ni förstår inte hur glad jag blir och hur mycket det betyder. Och tack vare alla hormoner har jag i stort sett gråtit varenda gång jag har kikat in på Facebook, här på bloggen, fått ett sms, öppnat brevlådan eller fått besök. 

Vilket känslosamt inlägg det blev men jag kände att jag ville dela med mig med er hur mycket allt detta betyder för mig, för oss. Ella är det bästa som har hänt oss och att alla ni är med oss, klickar på "like this" knappen och kommenterar gör det ännu bättre. Som sagt, tack allihopa för allt fint ni har skrivit ♥

Eftersom att jag inte har haft någon, varken vänner eller familj som har gått bort så visste jag faktiskt inte alls hur jag skulle reagera när farmor somnade in. Men det blev faktiskt jobbigare än vad jag hade trott.
Min farmor är en farmor som har haft världens starkaste hjärta oh de är nog på grund utav att hon har varit världens omtänksammaste och underbara människa på denna jord. Hon har aldirg sagt något ont om någon utan har alltid varit positiv. Hon har varit världens smartaste och kan precis allt man frågar om, tänk allt hon har berättat genom åren. Hon har läst massa olika språk och lärt sig periodiska systemet, vilken 80 plusare gör de? Jo, min underbara farmor!
Sista gången jag träffade henne var för ett år sedan och då var hon fortfarande hyfsat klar i huvudet och de känns skönt för mig att mitt sista minne av min farmor är något fint.
Jag är glad att hon bara somnade in utan för mycket lidande, för de var hon värd. Jag kanner att hon finns med mig nu och jag hoppas att hon lämndade sin vackra själ till min och Jonas lilla sessa.
Min älskade vackra farmor, ingen kommer någonsin kunna ta din plats för du har verkligen varit en speciell person i våra liv, jag vet att du finns med mig och jag vet att du har de bra i himlen.